Under 2018 intog koreografen Benedikte Esperi Gullbergsbrohemmet i Göteborg, ett före detta kvinnofängelse och spinnhus. Där skapade hon det platsunika koreografiska verket MO(R)D som konfronterade publiken med den mest förbjudna tanken – att döda i kärlekens namn.
MO(R)D tog avstamp i fallet Anna Månsdotter, även känt som Yngsjömordet, från 1889 då en ung kvinna mördades av sin man och svärmor. Båda dömdes till döden för mordet. Mannen benådades men Anna Månsdotter avrättades genom halshuggning. Hon var den sista kvinnan att avrättas i Sverige.
Esperi undersökte under processen hur man i historieskrivning framställt kvinnoöden i det förflutna men även hur historieskrivningen speglar samtiden och det föreställda. I sitt arbete intresserar sig Esperi för icke-traditionella scenrum och platser. Detta för att utmana och skapa möten för publiken med konsten. Varje verk blir unikt och i MO(R)D länkades den sceniska platsen ihop med sin historia på Gullbergsbrohemmet i ett enastående framförande.
.
Genom att skapa ett vandringsverk som tog med publiken in i olika rum kunde Esperi skapa ett verk som av kritiker beskrivits som berörande, intimt och drabbande. Verket gestaltades med modern nutida dans, filmprojektioner och multidisciplinär scenkonst. Ett väl genomfört ljudlandskap förstärkte upplevelsen av att vara utanför tid och rum.
Projektet genomfördes i samarbete med Stiftelsen Gyllenkroken, som i de gamla lokalerna på Gullbergsbrohemmet idag bedriver korttidsboende samt kulturhus- och aktivitetshus för personer med psykisk funktionsvariation eller psykisk ohälsa och deras anhöriga.
När Esperi tänker tillbaka på upplevelsen på Gullbergsbrohemmet så är det framförallt alla möten med människorna fram till genomförandet som etsat sig fast. En av de mest avgörande delarna för verkets autenticitet var den delen av processen som kanske hamnade lite i skymundan kring verkets informationstexter. Genom att iscensätta Gullbergsbrohemmet gjordes en överenskommelse om utbyte av ’tjänster’ mellan Esperi och Stiftelsen Gyllenkrok, de har sin administration och rörelsesal i delen där gamla kvinnofängelset varit och verket skulle utspelas.
Esperi fick använda lokalerna mot att hon hade dansworkshop en gång i veckan för personer knutna till Stiftelsen. Varje vecka fylldes den lilla salen med kroppar som rymde både vardagliga och komplexa livsberättelser. Dansen blev en plats som tillät alla att tillfälligt släppa taget och låta nyfikenheten ta plats i nuet. Improvisationerna ledde till kompositioner och många vittnade om självupplevt ökat mod och livslust. För Esperi som koreograf gav deras närvaro i processen relevans åt verkets tematik där hon ville synliggöra svårigheterna i att förstå människors agerande i trängda och utsatta miljöer. Deltagarna fick också möjlighet att ta del av verkets tillkomst och blev en frivillig referensgrupp.
Utbyten som dessa är ofta Esperis sätt att kunna skapa andra förutsättningar än de vanligt förekommande. Som konstnärlig ledare är hon högst medveten om att individer och människors utsatthet kan exponeras och utnyttjas, därför var det en trygghet i att det var en historisk berättelse som genom sitt konstnärliga grepp skapade relevans utan att blottlägga nu levande privata vittnesmål.
MEDVERKANDE
Konstnärlig ledare, projektledare, koreografi och produktion: Dansverk / Benedikte Esperi
Dansare och gestaltning: Anna Bergström, Karolin Kent, Benedikte Esperi
Statister & Praktikanter/Dansare: Britta Kangas, Mari Johansson Vittradotter
Kör: ”CORONA”*
Körpedagog: Johan Hogenäs
Komponist och musiker: Cha Blasco
Medkompositör, vokalist och musiker: Ida Lod
Musikproducent: Cha Blasco
Videoverk: Benedikte Esperi
Fältarkitekt och konstnärlig intervention: Åsa Riestola
Ljus, ljud: Benedikte Esperi & Tobias Kjerstadius
Kostym, smink, scenografi, rekvisita: Benedikte Esperi
*Kören: Johan Hogenäs, Helena Neilan-Olzon, Gunnar Forsberg, Jakob Stille, Åsa Hallberg, Lena Kindmark, Hans Noren, Jonas Wellander, Lena Eilert, Malin Lamm, Ann-Louise Jutebrant, Cecilia Thoren, Nahuel Ivalo och Sören Hägglund.